Inf 980115 Delliknäs lockar turister Anton och Amanda Karlsson kom alltså till Delliknäs vid midsommartid 1892. Anton var då 41 år och Amanda 51. Det hem de byggde åt sig själva och barnen kom att bli något av ett mönsternybygge. I dag, efter den omfattande renoveringen, är Delliknäs på väg att bli en turistattraktion. Till detta bidrar också den bro som byggts över Laisälven vid Hästskoforsen. Vår serie om ödebyar och ödegårdar inom Arjeplog fortsätter i dag med Delliknäs del 2. Vi är nu inne på 1900-talet. Familjen växer. Barnen gifter sig. Och nya hus byggs. Fortfarande är dock nybygget olagligt. Men länsstyrelsen skulle komma att ge nybyggarna tillstånd att bo kvar. Sönerna hjälpte till med husbygget Här har familjen Antonsson samlats . Bakre raden fr v: Gunhild, Gunnar, Gunborg och Gösta. Sittande mamma Tekla och pappa Manne, framför dem lilla Ingrid, numera Samuelsson. Av syskonen avled Gösta vid jultid förra året. DELLIKNÄS (NV) Den första tiden i Delliknäs bodde familjen i ett hus med ett rum kombinerat med fähus. Ganska snart satte de dock i gång med att uppföra ett större bostadshus. Det blev det första bostadshuset av tre i Delliknäs. Det tog ett år att bygga huset, som var på ett och ett halvt plan. Anton Karlsson var ansedd som en skicklig timmerman. Dessutom hade han fyra söner som kunde hjälpa till. Jordbruk och boskapsskötsel var viktigare än jakt och fiske för nybyggarna. De kom ju från jordbrukarsläkten. Jorden började därför brukas så snart det var möjligt. Åkermarken förlades högst upp i närheten av bostadshuset. Längre ned, där terrängen var mer mottaglig för frost, dikades myrarna ut för odling av foder till boskapen. På åkern odlades korn och potatis. Ett försök med att odla råg slog dock inte väl ut. Det visade sig snart att det var ett gynnsamt läge för odling. Nybygget ligger i anslutning till den frodiga dalgången vid Laisälven. Berggrunden är kalkrik, och söderläget gjorde att solvärmen togs till vara. Det fanns också naturliga slåtterängar så långt som upp till en mil efter Dellikälven. Nya hus byggdes allt eftersom nybygget expanderade. 1908 gifte sig sonen Karl Emanuel och byggde ett eget hus. Därmed fanns två bostadshus i Delliknäs. Även ett flertal ekonomibyggnader med olika funktioner anlades. Vid bäcken byggdes en spånhyvel, som drevs med vattenkraft, liksom en vattendriven kvarn. För att torka kornet byggdes en bastu, för lagring av säden en kornbod och för tröskning en loge. Två bagarstugor, en smedja och tre fähus fanns också. Två av fähusen fanns vid bostadshusen. Det tredje tillhörde sonen Johan Anton och var placerat mitt mellan de bägge bostadshusen. Det fanns även två sommarladugårdar, och i anslutning till bagarstugorna fanns förrådshusen. Allt eftersom odlingarna växte, totalt cirka åtta hektar, startades också boskapsuppfödning. Slaktdjur fanns, dels för egen del men också för avsalu. Anton Karlsson började också med hästuppfödning. Han hade alltid två hästar, och när hästarna blev tre såldes en av dem. Fårskötseln var dock den mest omfattande. Upp till 50 får fanns på nybygget innan höstslakten. Det påstås också att när höet tog slut i grannbyarna åkte man till Delliknäs för att köpa hö. Där fanns det alltid hö till salu. Vintertid kunde somliga se höskrindor komma efter Laisälven med hö från Delliknäs. På vintern tog Anton och sönerna jobb vid någon skogsavverkning som timmerkörare eller skogshuggare. Karl Emanuel (Manne) tog även tjänst inom snallkörningen. Han fraktade varor mellan Jörn och Arjeplog. Manne brände också tjärdalar ibland. Foto: Ur Ingrid Samuelssons fotoalbum Uppgifterna om Delliknäs är hämtade från: "Delliknäs ett nybygge ovanför odlingsgränsen", en etnologisk uppsats av Sven-Donald Hedman, Arjeplog, "Båtsjaur by", av Kjell-Olof Lindell, samt en intervju med Ingrid Samuelsson, Arjeplog. Artiklarna om Delliknäs är sammanställda av: BOSSE JOHANSSON