Inf 980108 Ödebyar och ödegårdar i Arjeplog Delliknäs - renoverad pärla Det fanns en tanke med att bygga husen högt uppe på en södersluttning. Där blev det frost senare på hösten än nere i dalgången. Dagens ödegård är en pärla som renoverats och omskrivits de senaste åren. I somras anordnades en stor friluftsgudstjänst på platsen. En tillställning som samlade närmare 200 personer. Delliknäs är ett praktexempel på de bosättningar som skedde under senare delen av 1800-talet i Arjeplogs fjällvärld. Långt från tillstymmelse till väg och grannar på behörigt avstånd. Numera ägs Delliknäs av länsstyrelsen i Norrbotten, som också har kostat på en renovering. Delliknäs intressanta historia presenteras i två avsnitt. Dagens handlar om grundläggarens och hans familjs uppväxt och uppbrott. Förste nybyggaren från Petiknäs Anton och Amanda Karlsson var de första nybyggarna i Delliknäs. De flyttade från Haraliden i Norsjö. ARJEPLOG (NV) Den förste nybyggaren i Delliknäs hette Anton Karlsson. Han var född i november 1851 och växte upp på ett nybygge i Petiknäs, Norsjö. Fadern hette Carl Olof Nilsson, född 1803, och modern Magdalena Gabrielsdotter, född 1813. Anton Karlssons far hade varit gift en gång tidigare. Från det äktenskapet hade han tre söner. 1842 gifte han om sig med en syster till första hustrun. Anton Karlsson föddes som det sjunde barnet i det andra äktenskapet. Sammanlagt hade Anton tolv syskon, tre halvbröder, fyra bröder och fem systrar. När fadern dog 1867 tog äldste sonen Nils över gården i Petiknäs. Gården var på sex skäl skatt (ett mått på hur produktiv marken är, hur många skrindor hö det går att få). Samma år fadern dog gav sig Anton i väg, 15 år gammal, och inom några få år hade samtliga syskon, utom Nils och dennes familj, lämnat föräldrahemmet. Anton tog jobb som dräng på olika nybyggen inom Norsjö socken. 1871var han dräng hos sin halvbror Karl Karlsson där han stannade i ett år. 1872 kom han till Nils J Karlsson i Petiknäs som dräng. Där träffade han för första gången Amanda Nilsdotter, dotter till husbonden. Efter tre år som dräng hos Karlsson gifte han sig med Amanda. Efter giftermålet 1875 begav de sig från Petiknäs och tog upp ett nybygge i Haraliden, även det i Norsjö socken. I Haraliden fanns ytterligare tre familjer. Nybygget i Haraliden var inte stort. Det uppmättes till 1/4 skäl skatt. Dessutom ägde Anton Karlsson ett skäl skatt i grannbyn Granbergsliden. Troligen en slåtteräng han utnyttjade. Ovänskap Familjen blev allt större. Sex barn föddes och möjligheterna att expandera sina ägor fanns tydligen inte, eftersom familjen bodde 17 år i Haraliden och ägorna under den tiden inte utökades. Ovänskap med en granne lär också, enligt uppgift, ha bidragit till att familjen så småningom flyttade. Då hade också ett mordförsök på Anton Karlsson gjorts av grannen. Antons väg till sitt hemman gick dessutom över grannens ägor. "Varför stanna här och strida?" sa Anton Karlssons hustru Amanda en dag. Familjen gick i ständig rädsla för vad som kunde hända på grund av ovänskapen. Familjen lämnade därför Haraliden. Anton Karlsson ansågs som en sällsynt driftig och ambitiös karl med en stark tro. Självklart bidrog osämjan med grannen till att han tog sin familj, som nu vuxit till åtta personer, och flyttade till Delliknäs i Arjeplogs socken. Det var på våren 1892 som familjen ställde kosan 16 mil åt nordväst. Familjen följdes åt till en början, men skiljde på sig snart. Anton tog några av barnen och bohaget sjövägen. De gick till södra änden av Storavan vid Avaviken. Härifrån rodde de västerut efter Skellefteälvens sjösystem. Hustrun Amanda tog hand om kreaturen och fortsatte resan till fots. Äldste sonen Karl Emanuel samt yngsta dottern Hanna, samt kanske något fler av barnen, följde modern och boskapen landvägen. Under sin vandring passerade de flera byar och fick försöka ordna logi i olika gårdar efter vägen. Slagnäs var en av de byar de stannade i och vilade upp sig inför den fortsatta färden. Vid midsommartid var de framme vid Laisälven, vid den så kallade Luspeströmmen fem kilometer från Delliknäs. Möttes samtidigt Under tiden hade Anton fortsatt sin färd efter sjöarna och kom till Båtsjaur. Härifrån lejde han hästskjuts till Laisvall by. Där hyrde han båt för vidare resa efter Laisälven. Anton med barn och bohag anlände också vid midsommartid, och när de anlände till Luspeströmmen fick de se Amanda komma vandrande genom skogen med korna och barnen. Utan vetskapen om var den andre befann sig hade de anlänt samtidigt. Den hyrde båtkarlen lär då ha utbrustit: "Gud måste vara med dessa människor"! Det var en hästhandlare Norin från Jörn som sålt Delliknäs till Anton Karlsson. Anton hade troligtvis träffat denne i samband med hästaffärer. Det visade sig senare att det inte fanns papper på nybygget. Det fanns ett litet skjul i Delliknäs. Ett skjul som hästhandlaren byggt. Men eftersom Norlin inte finns upptagen i Arjeplogs församlings papper, har han förmodligen uppehållit sig endast en kort period i Arjeplog. Nu kunde familjen starta sin nybyggargärning. Ovanför odlingsgränsen, 600 meter över havet och på vattendelaren mellan Laisälven, fyra kilometer västerut, och Dellikälven, två kilometer öster om nybygget. Det fanns övervägande granskog på platsen, men vid bäckarna och översilade marker fanns en frodig örtvegetation. Olaga bygge Odlingsgränsen drogs upp 1867 i samband med avvittringen. Den avsåg att markera de områden som uteslutande skulle användas till renbetesland. Eftersom Delliknäs anlades 1892 var det fråga om olaga bebyggelse. Anton Karlsson visste vad han ville. Nybygget anlades inte nära någon av älvarna men det fanns gott om vatten i kallkällor i närheten. Husen byggdes dessutom högt i söderläge för att undvika tidiga frostnätter. Familjen hade rykte om sig att vara mycket arbetssamma, gudfruktiga och allmänt dugliga. Ingen av dem arbetade på söndagar. Då höll Anton egen söndagsandakt. Familjen åkte också på missionsmöten som hölls i byarna, bland annat i Båtsjaur. Det utmynnade även i att Anton byggde en kyrkstuga i Arjeplog, den så kallade Dellikstugan. Trots att ingen av dem synat platsen innan köpet, man for helt enkelt dit på vinst och förlust, lyckades man nå ett gott resultat. Detta får tillskrivas den höga moralen både arbetsmässigt och religiöst. BOSSE JOHANSSON Faktauppgifterna är hämtade ur "Delliknäs ­ Ett nybygge ovanför odlingsgränsen", skriftlig uppgift till Etnologiska institutionen vid Umeå universitet av Sven-Donald Hedman, Arjeplog. Nästa del i serien "Ödebyar och -gårdar i Arjeplog": Delliknäs på 1900-talet. Foto: KURT KIHLBERG (Silvermuseets samlingar) Foto: Ad. LIDWALL TIDAHOLM ( Silvermuseets samlingar)